nouvellestar

Många tycker att det är så bra att jag bloggar så ni vet att jag fortfarande är hemma. Oftast uppdaterar jag bättre på Facebook så adda mig där som vän så får ni nog information om när det är dags också. :)

Idag är jag i vecka 39 + 5 med två dagar kvar till beräknad förlossning. Skall till barnmorskan senare idag så jag uppdaterar läget då.

Luggen är kapad. Rakt av. Håret är blondare, nästan vitt, fast det ser naturligt & fint ut då man gör slingor, bra skimmer.

I övrigt är jag osminkad & svullen. Fattar inte att näsan alltid sväller på mig. Okey om fingrar & fötter sväller men näsan? Ögonbrynen är plockade (jag har tjocka & gilla're) & färgade. Benen är rakade (pust & stön) & jag känner mig redo att föda nuuuuu!

Jag är sugen på en sådan här sovgunga som verkar vara väldigt populär just nu. Man kan lätt förflytta den & ta den med sig men även ha en permanent upphängning i sovrummet till exempel. Det finns en paketlösning just nu & då medföljer rubbet; permantent upphängning för vägg, mobil upphängning för dörr, liggdel, bäddset, lakan & väska.

Vad tror ni? Är det någon som har erfarenhet av en sådan sak?


Finns att köpa på www.sovgunga.se

Igår hade jag värkar. Sammanhängande & med täta mellanrum. Flera timmar dessutom. Dock var det inte några kraftiga värkar & det kändes ungefär som när jag väntade Nova & var öppen 3-4 cm. Emellan värkarna läckte det bröstmjölk & jag trodde nästan att någonting var på G.. men inte det. Nu är allt stendött. Men det var spännande ett tag. ;-)

Idag vaknade jag med världens huvudvärk. Tredje-fjärde dagen nu. På vänster sida strålar det & värker, Alvedon hjälper inte ett skit & jag kan verkligen inte röra huvudet en millimeter för då spyr jag, gör förbannat ont. Går det inte över idag får jag nog slå en pling till BM & kolla upp.

Annars så händer ingenting. Nova har jag precis lämnat på dagis så jag ska lägga mig i soffan & chilla. Mina vänner borde komma hit & hjälpa mig att fika upp lite födelsedagsfika & dricka kaffe men jag vet inte vad de pysslar med idag?






Lilla Nova 4 månader. Jag hade verkligen grädde i tuttarna för hon blev snabbt väldigt rund & go trots sina 2,9 kg vid födseln.

Jag minns att hon var väldigt fascinerad över dom här kuddarna med Kalle Anka, ville ofta ligga & titta & känna på dom. Barn är fantastiska, jag märker bara på Vera hur otroligt mycket hon förstår & hur klok den lilla minimänniskan är, blott 3 månader gammal. Ja.. barn ÄR livet. <3

Bebismagen i vecka 37+0. Imorgon har jag gått 38 fullgågna veckor & har exakt två veckor till BF.

Jag har ännu ingen större panik att föda utan väntar nog gärna till dagen för BF. Från första ultraljud har jag sagt att jag kommer föda den 12/2 & det tror jag fortfarande. Fast någonting underligt händer i magen nu, det känner jag. Konstiga smärtor, förvärkar (tror jag) & ja, en annan känsla är det.

Nova är nu 94 cm lång & väger 14 kg, följer kurvan perfekt. Talet var imponerande bra & hon klarade kontrollen med bravur. Jag kan inte bli mer stolt.

Snart blir min lilla tjej storasyster & hon längtar varje dag. "Kommer inte lillebror ut snart, han skulle ju komma efter att jag fyllt 3 år?". Det blir spännande att se hur hon reagerar när vi kommer hem med bebisen. Jag har redan ångest inför BB-besöket. 48 timmar måste vi vara där så vi hinner ta alla PKU-tester & allt vad det heter, men sen vill jag hem med stort H. Jag har aldrig varit ifrån Nova så länge & jag mår jättedåligt om jag måste vara det.

Nova är mitt allt & jag njuter verkligen av de dagar jag har med henne nu, vi hittar på alla tokigheter & köper hem massa gott & njuter av livet. Idag sa Nova "Kan vi inte ta fika upp till sängen & gosa jättelänge?". Självklart gjorde vi det. Vi fikade & sedan kröp vi in under täcket & fnittrade & busade länge.

Min busunge idag. Vi var i pyjamas många timmar innan vi klädde på oss.

Till våren ska jag matcha mina kids i nya ytterkläder från Polarn o Pyret.




 


Po.Ps skaljacka till Nova är spikat.. men jag vet inte vilken färg? Den rosa är riktigt läcker men den blå skulle passa henne bättre. Jag tror valet hänger på vad som bor inuti min mage. Får vi ytterligare en prinsessa så gör det inget om Nova får vara lite pojkig i blått men kommer det ut en prins så får nog Nova allt vara tjejig i rosa.

Underbar babyoverall. Skulle passa perfekt till en liten prins. Färgen är adorable! Jag har egen erfarenhet av både skaljackorna & overallen ovan & kvalitén är toppen.

Matchande mössor blir det också.

.. Kopierat från min andra blogg;


"Det var söndag den 21 januari 2007. Vi skulle gå & se Casino Royal på bio med Sara & Jonah. Alla som har sett den vet att det är action från början till slut. Jag skämtade & sa efter filmen; "Jag lovar att förlossningen sätter igång nu.."

Jag fick sova hela natten till måndag. Vaknade 06.00 av "mensvärk". Det gjorde inte speciellt ont så jag somnade om trött & svullen som en.. höggravid kvinna. Vaknade en halvtimme senare då "mensvärken" blivit kraftigare. Värken strålade denna gång ut mot ryggen. Tänkte inte så mycket på det utan jag klev upp & satt mig vid datorn. Klockan 07.00 så började det faktiskt smärta ordentligt. Oj, tänkte jag, är det dags? Satte mig i badet & spolade varmvatten mot det onda området.. det hjälpte föga. Tvättade håret & duschade klart innan jag började klocka värkarna. Värkarna höll i sig 30-45 sek med 3-4 minuters mellanrum. Klockan var nu närmare 08.00 & jag bestämde mig för att ringa ner till barnmorskan & höra om jag kunde få komma ner på en koll. Det fick jag. Förutom värkarna hade det även kommit blodslem i trosan. Förstod att det var slemproppen som hade gått. Jag ringde till Mille & han var hemma på 5 min.

Barnmorskan kollade & jag var öppen 3-4 cm. Hon kollade på mig och sa; "Det är bara att åka in på BB, idag blir det nog bebis". Vi har 14 mil till närmaste BB men vi valde ändå att köra egen bil dit. Vi blev erbjuden taxi men nej, det ville vi ej. Jag andades igenom varje värk till vi kom fram till Lycksele. Vid varje värk så gjorde jag ett tecken till Mille så han stängde av värmen i bilen (jag blev alldeles svettig när värkarna kom). Inte det minsta nervös var jag. Skickade sms till massa folk & berättade att jag troligtvis skulle bli mamma idag. Vi var verkligen så grymt lyckliga & vi pratade hela vägen till BB.

10.53 skrivs jag in på förlossningsavdelningen. Barnmorskan känner & säger att jag är öppen 8 cm. Ojojoj, vad fort det går tänkte jag. Men vid en senare koll så känner hon att hon missbedömt det hela. Jag är bara öppen 5 cm. Jag har nu haft värkar i över 4 timmar & jag tycker det går bra. Det gör väldigt, väldigt ont men jag känner min kontrollerad & glad. Jag andas igenom varje värk. Mille andas med mig men det går inte så bra eftersom vi bara blir full av skratt.

12.40 börjar jag bli trött & värkarna har verkligen ökat i styrka. Det känns som om jag får krystvärkar & vi ringer på alarmet. Jag säger till barnmorskan; "Jag vill krysta, det känns som om bebisen vill ut nu". Hon gör en kontroll & säger att fortfarande bara är öppen drygt 5 cm. Det är alltså bara värkarna som gjort att jag fått svårare att andas. Jag ber om att få ryggbedövning efter att ha prövat lustgas ett tag. Lustgasen gör mig bara svamlig & det känns som om jag druckit en kvarting. Minst.

Ca 13.00 kommer narkosläkaren in & ber mig krypa ihop i fosterställning. Inte det lättaste när man har ont. Men jag kryper ihop allt vad jag förmår medan han sätter edan (ryggbedövningen). Det gick bra & nästan på sekunden känner jag hur värkarna försvinner. Det var otroligt skönt & jag fick äntligen vila ordentligt. Jag ångrar inte en sekund att jag tog edan, den var kanon.

Under tiden som edan verkar så hinner jag äta ordentligt (man behöver massa energi, jag lovar!). Vi slumrar även till en halvtimme. Klockan 14.30 har jag fortfarande hjälp av edan & jag känner mig lugn. Jag tittar med jämna mellanrun på ctg-apparaten för att se hur tätt värkarna kommer. Värkar som jag inte känner, men som ändå finns där.

En timme senare kommer barnmorskan in eftersom hon är rädd för att förlossningen stannat upp lite på grund av edan. Inget vatten har än så länge gått så hon väljer att sticka hål på hinnorna. Det FORSAR ut fostervatten. Det gjorde absolut inte ont då hon stack hål på hinnorna men det var otäckt när hon stack in världens längsta nål i underlivet. Anledningen till att hon väljer att sticka hål på hinnorna beror på att hon vill skynda på förlossningsarbetet en aning. Det är efter detta lilla ingrepp som jag börjar känna av värkarna igen. Nu hade edan gjort sitt minsann. Jag får ondare än aldrig tidigare & värkarna kommer tätt, tätt, tätt. Klockan är ca 16.00 & jag frågar hur länge det dröjer innan jag får träffa min bebis. "Det kan dröja ett tag till" svarade barnmorskan. Det gör så ont nu att jag bönar & ber om att bli snittad. Jag är trött & jag hinner knappt vila mellan värkarna. Någon snittning blev det inte av men jag får värkstimulerande dropp som ska göra värkarna ännu mer effektiva.

Mellan 16.00-17.00 är jag totalt uppgiven och jag säger att jag inte orkar längre och att jag vill att det ska vara över. Ber ännu en gång om att få bli snittad. Jag nästintill kräver att få bli snittad. Jag säger att jag vill träffa en läkare som ska avgöra om jag ska snittas eller ej för jag anser att barnmorskan inte kan avgöra det. Barnmorskan kallar på en läkare som också säger nej. Jag blir så ledsen att jag vill gråta men jag har ej krafter till det. Jag ser sugklockan i hörnet av förlossningsrummet & säger till barnmorskan att dom får dra ut bebisen med den. Jag pallar inte. Barnmorskan säger att jag ska koncentrera mig på andningen eftersom jag är så duktig på att profylaxandas. Jag andas & andas men det hjälper inte ett dugg mot värkarna, dock hjälper det väl kanske lite psykiskt. Värkarna kommer supersupertätt med en halv sekunds vila (om inte mindre). Under denna halvasekundensvila så försökte jag ropa på hjälp. "Hjälp, hjälp, hjälp" var det enda jag fick fram. Mille var oerhört stöttande & sa att allt kommer gå bra.

Klockan 17.20 har jag en läkare & två barnmorskor i rummet & dom hjälper mig i gynställning. Jag kunde inte röra mig så dom lyfte på mina ben & hjälpte mig till rätta. En barnmorska sa nu till mig; "Ta nu i för kung & fosterland & krysta allt vad du går för". Jag blev lite chockad.. jag hade ju inga krystvärkar. Edan hade gjort så att jag inte kände dom tydligen. En barnmorska la all sin kraft hängades på min mage i samma sekund som jag fick en värk för att skjuta på bebisen neråt. Den andra barnmorskan stod & skulle ta emot bebisen samt att hjälpa bebisen ut då bebisens axlar skulle ut. Första gången jag krystade sa Mille att han hade sett huvudet på bebisen. Andra krystvärken gjorde så att huvudet kom ut. Vid tredje & fjärde krystvärken krystade jag ut axlarna, sen kom resten av bebisen utan att jag hann blinka.

4 krystvärkar. 17.26 kom världens vackraste lilla prinsessa till världen. En barnmorska tog henne direkt i en handduk & började massera henne för att få igång blodcirkulationen ordentligt. Några sekunder efter så får vi för första gången höra vårt hjärta gråta. Precis som vi hade föreställt oss. Jag får henne mot mitt bröst & jag kan inte beskriva mor-och-dotter-känslan som finns där från första sekund. Vårt barn som är vårt allt i livet. Det var en liten flicka med alldeles mörkt hår. 47 cm lång & 2960 g. Alldeles, alldeles perfekt. Vi pussade på vår dotter som var varm & kletig men ack så underbar. Hon fick namnet Nova som betyder ny stjärna."

För lite mer än 8 månader sedan blev jag gravid & i och med det slutade jag snusa. Jag öppnade istället en fond & började spara mina snuspengar, min snusfond som jag kallar det för. Jag har några tusenlappar där nu.

Jag ska unna mig något kul. Min första tanke var en tandblekning. Min andra ett par nya skor från Acne. Nu 8 månader senare har jag faktiskt råd att unna mig båda. Till sommaren vill jag bleka tänderna & helst nu vill jag äga ett par Acne Riffle black. Sedan kommer jag givetvis fortsätta spara i min snusfond för den skiten stoppar jag aldrig mer i munnen...